Visselblåsning: 80 % av finansaktörerna tiger om misstänkt internt bedrägeri av rädsla för repressalier.

”När någon oroas av oegentligheter inom ett företag och försöker slå larm är vägen dit okänd, och saker och ting utvecklas spontant. Vanligtvis tar man först upp sina farhågor med sina närmaste vänner och arbetskollegor, som ofta råder en att ta det säkert och säger: ’Håll låg profil, och om du måste anmäla det, gör det på ett försiktigt sätt – inget svartvitt.’ Men det är just svartvita bevis som krävs för att få makthavarnas uppmärksamhet – vare sig det gäller interna instanser, media eller externa övervakningsorganisationer – för att förebygga eller stoppa bedräglig verksamhet.”

– ”Snitch” Sherron Watkins

”Att välja att slå larm handlar om mer än bara viljan att rätta till ett fel. Det handlar om att skydda sina arbetsgivare mot bedrägeri. Men oftast ses det som att man ställer till problem för arbetsgivaren, eller som en egennyttig handling för att få en ekonomisk belöning. Ingen som väljer att slå larm räknar med att få sitt rykte angripet, sin trovärdighet ifrågasatt eller att förlora sitt jobb. Kostnaden för att ignorera en visselblåsares anmälningar är långt större än att erkänna att ett problem finns och vidta åtgärder för att åtgärda det.

”Regeringens försök att dölja bedrägeriet ledde till att skadan förvärrades, medan ett mer försiktigt tillvägagångssätt skulle ha inneburit att man omedelbart erkände och rättade till felet så snart det avslöjades. De repressalier som syftade till att tysta mig gjorde mig starkare och fick mig att kämpa ännu hårdare för att hitta någon som lyssnade och kunde sätta stopp för bedrägeriet.”

– ”Rat” Sarah Carver